förord om en förort

Måste skriva lite också för mina svenska kompisar, vet inte när jag har tillgång till nätet igen.

Jag ska inte berätta om kulturchock. Vad jag har upplevt hittills var knappast oförväntad, man ser ju mycket pa TV, men ändå hade jag svårigheter att beskriva Afrika även på slovenska. Imorse gick jag och en tjej pa förortstur med en lokalguide. Förorten var en av många lika runt stan; småstugor utan någon som helst infrastruktur förutom en vattenkran för 40 hushåll. Vi fick besöka en av 'husen' där en pensionerad man i slips förklarade att han är en businessman och sysslar med byggning. Pensionen går mestadels till skolavgifter för två utav hans 10 barn. Frun är hemma och sköter om familjen. Inom området verkade det en högstandard familj; farsan var jättestolt att han kunde försörja två barnas statliga utbildning, mer än de flesta andra i närheten.

Barna som inte har råd med att gå på statliga skolor går på community school, en lokalbefolkningens försök att försörja alla med allmänutbildning. I denna förorten med 50.000 invånare finns en med 150 elever och ett enda klassrum, fast det finns planer att bygga ny skola så snart de får tillstånd att göra det.

Två vita turister var visst dagens händelse i förorten; jag antar att vita och rika Zambianer sällan gar dit...

Denna upplevelse har råkat minska min fascination över att det inte har funnits vatten pa mittvandrarhem i 6 dagar. Det kommer idag, upprepar de varenda dag. :) Grejen är att hela kvarteret har problem med vatten samt det inte är något ovanligt. Hade jag inte besökt förorten idag skulle jag ha trött att de gör det för de äventyrhungriga turisternas skull. Nu känns det inte längre så himla äventyrligt...

Men nätet finns, fast inte riktigt snabb och knappast lagom för alla som vill använda det. Alltså jag måste dra nu. Imorgon ska jag ut till landet, skriver igen när jag har möjlighet. Ha det bra allihopa och jag hoppas ni har vatten hemma! ;)

Med varma hälsningar, Andrej